Minimalen - Kent

jag har en vän jag aldrig saknar
jag har en dröm som slagit in
och jag märker inte ljuset som smyger in
och jag ska tänka före handling
vända andras kinder till
jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna
jag ser allt jag kastade bort
min rättframma ursäkt var livet är ovanligt bra
på att hinna ikapp det man slängt
babyface tror på sin tro på sig själv
men den ska du förlora igen
(igen)
igen
(igen)
en gång tänkte vi på resor
kort varsel bara ge sig av
där varje flygning blev en snabbkurs i att gå under
jag hade en vän som kallade mig känslig
som kanske kände mig för väl
men den versionen utav joakim är försvunnen
jag såg dig i parken ditt rödaste hår
lukten av snöfria gräsmattor våren
kom som en storm i april en enorm
känsla av frihet tyngre än sorg
den ska du förlora igen
igen
du är en vän jag lärt mig sakna
du är en dröm under konstruktion
jag låtsas sova men är vaken när du smyger in
och vi kom aldrig iväg till memphis
blev ingen pilgrimsfärd till väst
och det där blinda fanatiska drivet är något jag kan sakna
drömmen om graceland
mytsvulta barn
grindarna öppnas och spöket av elvis
står i sin gränslösa ensamhet kvar
söker förtvivlat sin förlorade integritet
den kommer aldrig igen
igen