Vandringar i vilsenhet - Anglagard

Spillror ifrån det förgångna tiden är nu.
Ensamhetens värld där lever vi,
Med allting som samlats på hög
Runt omkring oss,
För ständigt vårt inre
Mot störning och disharmoni.
Alla drömmare som vet
Någonting annat har fel.
Det kanske är så att man är vilseledd.
Varför finnas här till ingen nytta?
Tiden går lidande
Min själ far vidare
I drömmen.
Sökandes svar i en dimma som präglas
Av vilsenhet och ofullständigt liv.
Där morallösa människor tar vid
Och tanken blir till en känsla
Av maktlöshet tvivel och likgiltighet.
Då, vi råkas och samlas till fest
För förstånd bortom en
Hycklandes, gycklandes, abrakadabra värld.