Dansen på Sunnanö - Sven-Bertil Taube

Samborombon, en liten by förutan gata,
den ligger inte långt från Rio de la Plata,
nästan i kanten av den blåa Atlanten och med
pampas bakom sej många hundra gröna mil,
dit kom jag ridande en afton i april
för jag ville dansa Tango.
Dragspel, fiol och mandolin
hördes från krogen och i salen steg jag in,
där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm satt den bedårande
lilla Carmencita Mamman, värdinnan satt i vrån,
hon tog mitt ridspö, min pistol och min manton.
Jag bjöd upp och Carmencita sa: Si gracias
senor Vamos a bailár este tango.
Carmencita lilla vän, håller du utav mig än?
Får jag tala med din mamma och din pappa,
jag vill gifta mej med dej, Carmencita!
Nej, don Fritjof Andersson, kom ej till Samborombon,
om ni hyser andra planer när det gäller mig,
än att dansa tango.
Ack, Carmencita gör mej inte så besviken,
jag tänkte skaffa mig ett jobb här i butiken,
sköta mig noga,
bara spara och knoga,
inte spela och dricka men bara älska dig,
säj, Carmencita, det är ändå blott med mig,
säj, som du vill dansa tango?
Nej, Fritjof, Ni förstår musik,
men jag tror inte att Ni kan stå i en butik
och förresten sa min pappa just i dag
att han visste vem som snart skulle fria
till hans dotter.
En som har tjugotusen kor
och en estancia som är förfärligt stor.
Han har prisbelönta tjurar,
han har oxar, får och svin,
och han dansar underbart tango.
Carmencita lilla vän,
akta dig för rika män!
Lyckan den bor ej i oxar eller kor,
och den kan heller inte köpas för pengar.
Men min kärlek gör dig rik,
skaffa mej ett jobb i er butik!
Och när vi blir gifta söta ungar ska du få,
som kan dansa tango.