Ballad om briggen Blue Bird av Hull - Evert Taube

Ballad om briggen Blue Bird av Hull - Evert Taube
Written by：Evert Taube
Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktande stumpar stod på
Över nosen i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
Surra svensken till rors han kan dreja en spak
Ropa skepparn
Allright boys lös av
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
Han fick Hållö fyrs blänk
Fast av snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lov
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått brevet från Middelsborough
Nå vad säger du Karl
Går hon klar
Nej kapten
Vi får blossa för här är det slut
Vi har Hållö om styrbord
Och brott strax i lä
Ut med ankarna båtarna ut
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klart
Jag tror nog sa Karl Stranne Att far min gått ut
Emot oss jag litar på far
Båt i lä
Båt i lä
Det är far det är vi
Det är far min från Smögen Hallå
Båt i lä sjöng han ut
Dom är här jumpa i alle man vi blir bärgade då
Det var Stranne den äldre
En viking en örn
Resate hilas don sott un tord
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda dom skeppsbrutna på
Hur var namnet på skutan
Sporde han och slog
Nio supar i spetsiga glas
Briggen Blue bird
Det tionde glaset han tog
Och han slog det mot golvet i kras
Sa ni Blue Bird kapten
Briggen Blue Bird av Hull
Gud i himlen var är min son
Var är pojken kapten
För vår frälsares skull
Det blev dödstyst bland männen i vrån
Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
Spara modern kapten denna kväll
Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav
Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt
Knappt man hörde hans ord
När han sa med självande röst till sin värd
Karl stod surrad och glömdes ombord