Griftefrid - Falconer

En fager ung mö bär på älskogens skam
Ty åt syndernas frukter man aldrig glädjas kan
En höst kväll så rå efter lönndom och mord
Hon ett barnlik begravde uti ovigd jord
En dag blev hon vigd uppå logen stod fest
Efter gästerna lyssnat till sin sockenpräst
En fela I dur uti dans bruden förs
När en stämma I moll så från springorna hörs：
"Kroppen min är för långer
För graven som är för trånger
Ruttet och rått är mitt linne
Längstansfyllt mitt sinne"
Tre män tog till mod och så grävde de opp
Till sin fasa och sorg ett spädbarns döda kropp
Nu dansar hon bruden som just blivit gift
Med en uppstigen myling mot sin egen grift
"Kroppen min var för långer
För graven som var för trånger
Griftefrid jag nu vunnit
När jag mor min funnit"
A young maiden fair the shame of lovemaking bear
For by the fruits of sin you never can rejoice
One autumn evening so raw after secrecy and murder
In unblessed soil an infant she bury
One day she was wed in the barn a celebration was held
After the guests heard their parish priest
A cheerful violin into dance the bride is taken
When a miserable voice through the floorboard cracks are heard：
"My body is too long
For the grave which is too narrow
Rotten and cold is my gown
Wishful is my soul"
Three men took courage and so they dug up
To their horror and grief a child's dead body
Now she dances the bride who just got wed
With an ascended myling towards her own grave
"My body was too long
For the grave which was too narrow
Peace now I won
When I mother mine found"