Trollpiskat demarksblod - Otyg

Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror
I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod
På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror
De varsler ämner förslava män av styrka och mod
En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter
Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn
Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter
För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd
Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja
Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld
De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja
I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd
Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta
Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd
I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta
När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd